En av böckerna vi delade ut i årets Värsta Boken-omgång var Ursula Poznanskis Erebos. Häftigt nog delade vi faktiskt ut den till och med innan den hade haft releasedatum!
Baksidan lyder: Erebos är ett spel. Det iakktar dig, det talar med dig, det belönar dig, det prövar dig, det hotar dig. Erebos har ett mål: det vill döda.
...och när jag läste upp baksidan för min kollega Gabriella suckade hon och sa “Rip-off på Hungerspelen!” vilket är lätt att tro – men tack och lov var det inte så.
Erebos handlar om ett datorspel – det börjar spridas på Nicks skola, alla pratar om det, eller det surras om det, för ingen får prata om det. Och bara den som blir inbjuden får vara med att spela. Tillslut lyckas Nick få tag i en kopia av spelet och inser varför det är en sådan hype kring det. Han har aldrig sett något liknande förut. Ingen har. Och alla sugs in i det utan motståndskraft.
Ett äventyrsspel som överstiger alla andra äventyr – för det följer med dig även utaför spelet. Nick får uppdrag att utföra utanför spelet, och märker snabbt att det är någon som övervakar om han utför sina uppdrag eller inte. Och både hans och andras uppdrag blir allt obehagligare.
Om jag ska sammanfatta vad jag tyckte om Erebos så är det med två ord, som kanske står i motsats till varandra: "långsamt" och "spännande". Långsamt för att boken är på över 400 sidor och alla konversationer, alla förklaringar, är väldigt långa och omständiga. Boken hade mått bra av att kapas 100 sidor. Men ändå kunde jag inte släppa den – jag ville veta vad som hände på nästa sida, varför alla fick utföra märkliga och obehagliga uppdrag, och hur spelet verkar kunna veta allt om alla spelare.
Jag tror att det är lite av nyhetens behag – jag har inte läst särskilt många böcker om datorspel tidigare (om ens någon?), och det är väldigt intressant och kul att läsa om ett ämne som inte skrivits så mycket om förut. Det är inte det bästa jag läst, men ändå helt klart läsvärd. Låna Erebos eller inte, det är upp till dig – jag kommer inte övervaka ditt val. Eller...?